Bara väldigt mänsklig
Livet travar på. Jobbar, reser, lever min vardag. Den person jag definierar mig som, de sammanhang jag lever i känns självklara och jag tror mig ha en värderingsgrund som är orubblig. Men så vaknar jag upp en morgon i ett töcken av existensens meningslöshet. Marken rycks undan under mina fötter.